Search

vaxkultur

öl, vinyl & politik

Month

January 2016

Vad skulle Jesus ha gjort?

jesus

Jag har så länge jag kan komma ihåg sett mig själv som troende. De senaste åren har jag även börjat se mig som kristen. Tidigare har jag inte velat sätta in mig i ett fack för att jag vill vara öppen för allt. Jag försöker leva med attityden att jag inte vet allt och på det sättet hoppas jag att jag också har lättare för att ta in ny kunskap. En annan anledning till att jag tidigare inte ville sätta epitetet kristen på mig själv var för att jag ofta har svårt att identifiera mig med andra (men långt ifrån alla) som kallar sig kristna. Många är väldigt dömande, har en snäv och polariserad världsbild och lever efter värderingar som jag anser stå långt ifrån de kristna.

Jag har själv lätt för att vara dömande vid tillfällen, jag har lätt för att se saker som svart och vitt och jag bryter ibland mot mina egna värderingar. När jag gör det så känner jag det dock i mitt hjärta. Det känns inte bra. Då brukar jag ibland tänka: Vad skulle Jesus ha gjort? För mig så var Jesus en revolutionär. När han kom så var det i en tid av förtryck och religiös fanatism. Han kom med ett budskap som inte var populärt bland de med makt. Han ansåg att alla var lika värda, att man skulle förlåta istället för att hämnas, att man inte skulle samla på sig materiell rikedom utan istället ge till de som behövde och att man skulle behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad. På många sätt var han den som introducerade ett socialistiskt tankesätt till världen. Han var ödmjuk men han var även tydlig och sträng när det kom till dessa principer.

Vad skulle Jesus ha gjort i tex flyktingfrågan? Jag tror att han hade försökt att få så många som möjligt att förstå att vi behöver visa medmänsklighet och hjälpa de som flytt från ett liv i krig och/eller fattigdom. Han hade försökt förmå människor att öppna upp sina hem och lära känna sin nästa som lider och vill ha ett drägligt liv. Till de som säger sig vara kristna och vill stänga gränser och hetsar mot andra så hade han säkert sagt att “era handlingar talar starkare än era ord”.

Han hade säkert också när det gäller fördelningen av rikedom predikat att vi måste se till att dela med oss så att alla har det bra. Inte bara de som har jobb eller som är födda in i ett tryggt och finansiellt säkert hem. Även sjuka, kvinnor, gamla, arbetslösa, invandrare, flyktingar och fattiga har rätt till ett drägligt liv. Ingen ska behöva tigga på gatan, alla ska kunna ha möjlighet att ha tak över huvudet, de ska kunna känna sig trygga i skolan och i vården utan att ägare skär ner för att ta mer vinst från våra gemensamma skattepengar.

Låter det inte som om Jesus var en socialist. På hans tid kallades han säkert för galning och att han spred irrläror. Idag skulle folk ha kallat honom för PK och vänsterextremist. När jag tänker på detta så kan jag inte låta bli att se hur historien bara upprepar sig om och om igen. Från Jesus tid ända fram till vår tid har hatet och motsättningarna hela tiden funnits där. Det har också hela tiden funnits människor som strävat efter att följa de principer som han lärde ut. Inom olika politiska partier, inom olika religioner och inom andra organisationer och föreningar så har det alltid funnits människor som ser till sin nästas bästa istället för sin egen. Det är min övertygelse och det skänker mig också hopp om att det som vi gör kommer vi också att få tillbaka.

Erykah Badu – New Amerykah Part One (4th World War)

erykah

Erykah Badu

New Amerykah: Part One (4th World War) (2007)

Producenter: Roy Ayers, Madlib, Shafiq Husayn, Kariem Riggins, Georgia Anne Mulrow, Ommas, James Poyser & Ahmir “? Luv” Thompson

Universal Motown B0010800-01

8/10

En av mina bästa konsertupplevelser var när jag såg Erykah BaduWay Out West 2007, samma år som denna platta kom ut. Jag kommer ihåg att just den konserten tog extra lång tid innan den kom igång. Jag tror det berodde på att de var väldigt noga med att det skulle låta så tungt det bara gick. Och tungt blev det. Basen pumpade så det kändes i bröstet och soulgudinnan gled fram med en enorm afrofrisyr i en guld eller silverglänsande kappa med en Pink Floyd t-shirt under och hällde upp örtte från en termos som stod mitt på scen.

Många artister brukar vara som bäst i början av sin karriär och dalar sedan sakta ner i träsket. Sedan finns det vissa artister som gör en bra start och sedan bara växer och blir mer relevanta och intressanta med tiden. Erykah är en sådan artist. Hennes debut Baduizm blev hennes stora genombrott med hennes enorma hit On & On. Fyra år senare kom Mama’s Gun med hiten Bag Lady, men det var tre år efter det med Worldwide Underground som hennes kreativa ådra blommade ut ordentligt. Råare, mer hip hop, mer Black Power.

Medan hennes tidigare material är mer direkt och lättillgängligt så börjar hennes material här på New Amerykah Part One… växa mer och mer för varje lyssning. Nya dimensioner kan skönjas och nya intressanta samarbeten tar musiken djupare. Det är svart, det är hoppfullt, det är realism och det är tungt. Hon valde att gå sin egen väg och har kanske därmed även sagt hej då för gott till att ligga högt på topplistorna men hon är idag en av det svarta amerikas mest respekterade och integritetsfulla artist sedan Nina Simone. Det började här!

Ardwen Blanche

ardwen

Ardwen Blanche (Frankrike)

Veteöl 75cl 4,5%

8/10

Denna franska flaska har en volym som en vinflaska. 75cl med andra ord. Det kan man tycka är lite stort för en ölflarra, men ack så fel man kan ha.

Precis som många andra veteöl så har även Ardwen Blanche den där karakteristiska hubba-bubbasmaken. Här går smakerna isär. De som verkligen gillar det och de som avskyr det. Jag tycker att Ardwen gör det riktigt bra. Detta är en läskande sommardryck som ska intas väl kyld. Förutom den söta smaken så har den en fräsch läskande känsla i eftersmaken som smälter fint i gommen. Pga detta så gör det absolut inget att denna flaska är större än de flesta för man har absolut inget emot att dricka mycket utav den. Med det sagt så är den inte alls blaskig. Den har en väldigt speciell karaktär men den får mig samtidigt att önska att det var en riktigt varm sommarkväll ute. Ja ja, när sommaren kommer får ni komma ihåg var ni hörde det först. Ardwen Blanche är en fantastisk sommaröl att ta med på picknicken.

Kaffe Crème EP

kaffecreme

Kaffe Crème

Kaffe Crème (2016)

Producent: Kaffe Crème

Moonrise Hill Material MHM002

10/10

Stoppa pressarna! Årets tolva har redan kommit! Åtminstone så känns det så just nu. Danstolvor finns det gott om. Från det att du går och lägger dig ikväll till det att du vaknar så kommer det ha släppts en bra bunt olika tolvor. Det är med andra ord lätt att villa bort sig och missa en massa för att man inte orkar lyssna på allt skräp. Just därför känns den här upptäckten väldigt rolig för mig. Jag var väldigt sugen på att köpa något nytt och fräscht efter att ha plöjt igenom årsbästalistor från året som gått och köpte den här skivan efter att ha lyssnat på en kort snippet på nätet. Det kunde med andra ord vara lite hur som helst med kvalitén på tolvan som ändå innehåller fyra olika låtar.

Första spåret Kapo Choc låter som om Dimitri From Paris och Laurent Garnier gjorde ett samarbete på nittiotalet, tappat bort materialet som sen blivit upphittat av Moodymann i nutid som sen smutsar ner den som bara han kan göra. Andra spåret Chez Moune börjar med ett drömskt orientaliskt stränginstrument. Sedan kommer ett smutsigt housebeat in i bilden och sedan hörs en röst mässa “we’re not against rap, we’re not against rapper, but we are against those thugs”. Låten ska tydligen vara tillägnad en Parisklubb som vägrade betala Kaffe Crème hans DJ-gage. Låten pumpar igång med tunga svettiga basgångar och ett vasst beat som man bara vill höra så fort man sätter sin fot på en klubb nästa gång. Tredje spåret Jessica Penrose låter som om det skulle kunna vara ett nittiotalssläpp från Crydamoure fast tyngre och skitigare. Också den en sån där uppenbarelse som man drömmer sig bort att få höra på ett stort ljudsystem. Tolvan avslutas med Mountain Flow, ett flummigt hip-hop beat som lika gärna kunde ha släppts på Stones Throw.

Har ni inte redan förstått att ni måste ha den här tolvan innan den stiger i pris så har ni inte förstått någonting. Under tiden så ska jag lyssna på den igen och igen och igen.

Nada Surf – high/low

nadasurf

Nada Surf

high/low (1996/2016)

Producent: Ric Ocasek

Elektra R1 61913

6/10

Nada Surf ses av många som ett one hit wonder. Deras låt Popular slog ner som en bomb i mitten av nittiotalet och blev en dunderhit. Deras ironiska pratsång om hur man blir populär i skolan ackompanjerade av manglande gitarrer till passade alldeles förträffligt när den kom i en tid då grungevågen, skatepunken, britpopen och alla dess förgreningar var det som gällde för den delen av musiktörstande tonåringar som inte lyssnade på gangsterrap, sprang på ravefester eller lyssnade på La Bouche och Toni Braxton.

Deras album high/low som deras enda hit är hämtad från har sedan den släpptes 1996 bara funnits utgiven på CD och först nu i år så pressas den upp på vinyl. Jag måste medge att jag när det begav sig endast lyssnade på deras hit Popular. Jag var för upptagen med att lyssna på Fugees, Oasis, Daft Punk och Belle And Sebastian. Hur låter då Nada Surfs debutalbum? Även fast man hör ganska tydligt att det är nittiotalsindierock så är det en bra platta. The Plan låter som något som hade kunnat inspirera Broder Daniel medans Stalemate låter som något som Pixies hade kunnat göra. Det här är musik som rör sig i samma universum som Weezer, Eels och The Dandy Warhols. Det är en gediget bra skiva och den är snyggt producerad, men det är något som fattas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad bara.

Nyttiga idioter

Tankar kring dagens politiska klimat

I en tid av polarisering där vi gärna vill sätta människor i fack som vi och dom så gör politikerna sitt bästa för att passa in i just det fack som passar för stunden. Från Reinfeldts ord om att aldrig samarbeta med rasisterna i SD till ett MUF som kräver av moderpartiet att fälla regeringen vilket de bara kan göra med stöd från just SD. Sedan har vi då regeringen med S och MP som tillsammans med SD röstar för att införa id-kontroller vid gränserna och i och med detta inskränker asylrätten och stoppar flyktingar från ett liv i trygghet med applåder från Front National. Som ett brev på posten så gör Danmark likadant mot sin tyska gräns. De enda partierna som stått emot är egentligen bara V och C.

Att de gamla allianspartierna (bortsett från C som vid det här laget har tvättat bort den unkna rasismen i det gamla bondepartiet) under en tid har förflyttat sig mer åt höger och närmat sig SD kanske inte kommer som någon större överraskning. Sossarna däremot, trodde i alla fall jag hade gjort upp med sin gamla historia (det var ju trots allt inte så länge sedan vi mätte skallar på samer och ansåg att ”zigenarblod förstörde individens moraliska halt” med Hjalmar Brantings goda minne.)

När myter om systemkollaps länge spridits via SDs propagandakanaler såsom Avpixlat, Nya Tider och Fria Tider och sedan vidare via ledarsidor i SvD och GP så har sossarna än en gång visat var de egentligen står och börjar tillsammans med Miljöpartiet agera nyttiga idioter åt en framtida regering med SD i spetsen. För vi har väl inte glömt förra gången de nyttiga idioterna började sälja ut välfärden och plöjde marken åt alliansen som sedan hade fritt fram att sälja ut vården och skolan under sina åtta år vid makten.

Det är lätt att i dessa tider vilja ge upp hoppet, men både högern och vänstern har fortfarande två starka alternativ i Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det är dags att den tysta majoriteten visar sitt missnöje över den nya ordningen som råder och börjar sätta agendan i politiken. Vi har ett miljöparti som sviker miljön, vi har sossar som inte visar solidaritet, vi har kristdemokrater utan kristna värderingar, liberaler som inte är liberaler och moderater som inte är främmande för att regera med SD. Vi har däremot ett högerparti och ett vänsterparti som fortfarande står för sina ideal och för öppenhet.

Att vända kappan efter vinden för att få mer anhängare är en mycket dålig idé om man vill leda ett land och växa som rörelse och parti. De två partier som ökat mest den senaste tiden är SD och V. Två partier som står fast och kör på med sin politik oavsett hur det blåser. Det borde resten lära sig av. För man politik för att bli omtyckt så bör man inte föra politik.

Sly And The Revolutionaries With Jah Thomas – Black Ash Dub

blackashdub

Sly And The Revolutionaries With Jah Thomas

Black Ash Dub (1980)

Producent: Nkrumah (Jah) Thomas

Trojan Records TRLS 186

8/10

De som tycker att dub är knarkmusik får definitivt vatten på sin kvarn om de tittar på låtlistan till Black Ash Dub. Låtarna heter bla Marijuana, Herb, L.S.D., Cocaine och Rizla. Mao är det väl inte så svårt att gissa på vad Sly Dunbar, Jah Thomas och resten av denna ensemle gjorde i Channel One studion förutom att spela musik. Oavsett vad man tycker om diverse substanser så har ju mycket av världens bästa musik spelats in under the influence.

Självklart har Sly med sin gamla vapendragare Robert Shakespear på bas och dessutom Ansel Collins, Errol Holt och Bobby Ellis bla. Med dessa extraordinära musiker och mixning av självaste dubspecialisten Prince Jammy så är det här en riktigt tung dubplatta oavsett om du intagit någon substans eller ej. Det finns inte en dålig låt på plattan. What more can I say? Dub ska upplevas, så leta upp ett stort ljusystem och vrid på volymen riktigt högt och försvinn in i dimman.

Selda – Selda

selda

Selda

Selda (1976)

Producent: Zafer Dilek

Türküola Tr. St. 304

10/10

Selda Bağcan är för gemene turk känd som en folkkär sångerska. Hennes sånger innehöll redan tidigt social kritik och solidaritet med de fattiga och arbetarklassen vilket hon tom fick sitta inne för en period vilket gjorde henne populär bland vänstersympatisörer under det polariserade sjuttiotalet. Hon experimenterade tidigt genom att blanda psychedelisk rock med turkisk folkmusik vilket hon blev inspirerad till genom Anatolian Rockvågen som svepte genom Turkiet under 60-70talet.  Senare har hennes musik blivit mer mainstream, men det är här på hennes solodebut som hon är riktigt intressant.

Det här är både traditionell Turkisk folkmusik och samtidigt inte. Vissa partier på plattan är väldigt mycket psychedeliskt funkrockiga samtidigt som andra passager känns ganska traditionella. Min bästa genreförklaring skulle nog vara progressiv socialt medveten protestrymdfunk. På låtar som Meydan Sizindir, Yaz Gazeteci Yaz, Gitme och Yaylalar svänger det så bra att man skulle kunna köra det på ett öppetsinnat dansgolv mellan två discolåtar. Jag förstår inte alls vad Selda sjunger om men jag hör att hon menar vartenda ord och att det är själ i det här, som i en av mina favoriter Niye Çattın Kaşlarını. Hennes röst tillsammans med bandet Moğollar (även kända som Les Mogol) målar upp ett soundtrack till ett psychedeliskt sjuttiotal i Turkiet många av oss västerlänningar inte ens visste fanns. Det här är inte bara bra. Det här är ett mästerverk som växer för varje lyssning!

Michele Freeman -Michele Freeman

michelefreeman

Michele Freeman

Michele Freeman (1979)

Producent: Don Ray

Polydor PD-1-6222

6/10

En av mina absoluta favoritdiscoskivor är Don Rays enda album The Garden Of Love som var medproducerad av Cerrone. Michele Freemans (enda) album hittade jag på någon av mina skivutflykter, på Record Manias då 10kronorsback vill jag minnas att det var den gången. Det är just sådant här jag älskar med att gräva i backar. Anledningen till att jag tog upp den var det roliga omslaget och sen när jag vände på plattan såg jag att den var producerad av Don Ray och då var jag ju tvungen att ha den.

Visst hör man Don Rays avtryck på skivan då arrangemangen i mångt och mycket låter som en fortsättning av hans egna platta, men mycket mer slätstruken tyvärr. Dessutom får Micheles röst det att låta alldeles för mycket cabaret och schlager för min smak. Låten Now That We’re No Longer Friends är helt okej, men de två bästa låtarna som är det som gjorde köpet till ett fynd har Don lagt som det första samt sista spåren på skivan. Nice And Slow och Try My Loving är grymma discodängor som verkligen gör Don Rays producentroll rättvisa och som jag gärna spelar ofta. Ett bra köp med andra ord.

Blog at WordPress.com.

Up ↑