selda

Selda

Selda (1976)

Producent: Zafer Dilek

Türküola Tr. St. 304

10/10

Selda Bağcan är för gemene turk känd som en folkkär sångerska. Hennes sånger innehöll redan tidigt social kritik och solidaritet med de fattiga och arbetarklassen vilket hon tom fick sitta inne för en period vilket gjorde henne populär bland vänstersympatisörer under det polariserade sjuttiotalet. Hon experimenterade tidigt genom att blanda psychedelisk rock med turkisk folkmusik vilket hon blev inspirerad till genom Anatolian Rockvågen som svepte genom Turkiet under 60-70talet.  Senare har hennes musik blivit mer mainstream, men det är här på hennes solodebut som hon är riktigt intressant.

Det här är både traditionell Turkisk folkmusik och samtidigt inte. Vissa partier på plattan är väldigt mycket psychedeliskt funkrockiga samtidigt som andra passager känns ganska traditionella. Min bästa genreförklaring skulle nog vara progressiv socialt medveten protestrymdfunk. På låtar som Meydan Sizindir, Yaz Gazeteci Yaz, Gitme och Yaylalar svänger det så bra att man skulle kunna köra det på ett öppetsinnat dansgolv mellan två discolåtar. Jag förstår inte alls vad Selda sjunger om men jag hör att hon menar vartenda ord och att det är själ i det här, som i en av mina favoriter Niye Çattın Kaşlarını. Hennes röst tillsammans med bandet Moğollar (även kända som Les Mogol) målar upp ett soundtrack till ett psychedeliskt sjuttiotal i Turkiet många av oss västerlänningar inte ens visste fanns. Det här är inte bara bra. Det här är ett mästerverk som växer för varje lyssning!

Advertisements