erykah

Erykah Badu

New Amerykah: Part One (4th World War) (2007)

Producenter: Roy Ayers, Madlib, Shafiq Husayn, Kariem Riggins, Georgia Anne Mulrow, Ommas, James Poyser & Ahmir “? Luv” Thompson

Universal Motown B0010800-01

8/10

En av mina bästa konsertupplevelser var när jag såg Erykah BaduWay Out West 2007, samma år som denna platta kom ut. Jag kommer ihåg att just den konserten tog extra lång tid innan den kom igång. Jag tror det berodde på att de var väldigt noga med att det skulle låta så tungt det bara gick. Och tungt blev det. Basen pumpade så det kändes i bröstet och soulgudinnan gled fram med en enorm afrofrisyr i en guld eller silverglänsande kappa med en Pink Floyd t-shirt under och hällde upp örtte från en termos som stod mitt på scen.

Många artister brukar vara som bäst i början av sin karriär och dalar sedan sakta ner i träsket. Sedan finns det vissa artister som gör en bra start och sedan bara växer och blir mer relevanta och intressanta med tiden. Erykah är en sådan artist. Hennes debut Baduizm blev hennes stora genombrott med hennes enorma hit On & On. Fyra år senare kom Mama’s Gun med hiten Bag Lady, men det var tre år efter det med Worldwide Underground som hennes kreativa ådra blommade ut ordentligt. Råare, mer hip hop, mer Black Power.

Medan hennes tidigare material är mer direkt och lättillgängligt så börjar hennes material här på New Amerykah Part One… växa mer och mer för varje lyssning. Nya dimensioner kan skönjas och nya intressanta samarbeten tar musiken djupare. Det är svart, det är hoppfullt, det är realism och det är tungt. Hon valde att gå sin egen väg och har kanske därmed även sagt hej då för gott till att ligga högt på topplistorna men hon är idag en av det svarta amerikas mest respekterade och integritetsfulla artist sedan Nina Simone. Det började här!

Advertisements