labyrint

Labyrint

Garalaowit (2014)

Producenter: Sai, Masse, Salla & Karl Bylund

Universal Music / Redline Recordings 060253780831

8/10

Jag läste någon gång att svensk hip hop är dagens punkmusik och jag håller helt med. Jag har självt tänkt på det många gånger. Trots att vissa låtar går igenom de kommersiella kanalerna och blir stora hittar så är den förortshiphop som fått genomslag bland den unga publiken idag ett stort långfinger mot etablissemanget. Vad den säger är att “vi skiter i er och vad ni säger, ni företräder ändå inte oss. Det gör vi bäst själva.” Dissade av den respekterade musikjournalistiken, hatade och trakasserade av polisväsendet och en nagel i ögat på oroliga föräldrar och ängsliga politiker så gör de sin grej och ber inte för ett ögonblick om ursäkt för det.

Det här är musik som lyfts fram underifrån och som de stora radiostationerna och skivbolagen varit tvungna att ta emot för att inte hamna i baksätet. Hade Labyrint, Dani M, Carlito, Kartellen och resten av förortens hip hop-artister inte redan varit populära bland en stor del av dagens ungdomar så hade de aldrig spelats i de stora kanalerna. I varje del av landet hörs bröderna Salazars beats från kidsens lurar. Inte bara i förorten utan även i Djursholm, Askim och Limhamn. Med det i åtanke är dagens hip hop-musik mycket mer oroande för vuxenvärlden än punken var en gång i tiden.

Om 2011 års Labababa var Labyrints kärleksförklaring till orten så är Garalaowit deras politiska manifest. Efter ett långt intro som förklarar Sveriges nuvarande tillstånd så drar låten Swerje med Dani M som gäst igång. Acceptansens land, ingen funderar ens på motstånd är en rad som många känner igen sig i och som föder frustration i en stor del av den unga befolkningen. Resten av plattan fortsätter i samma politiska landskap med bla Sagostunden e slut och konspiratoriska Motattack. Självklart finns även hyllningslåtar till deras älskade ört cannabis i Officiella Kampanjlåten och kärleksförklaringar till förorten i Fortfarande Gsunda och antipolisbudskap i Se Upp! Även ett par stora hittar finns på plattan i Chilla Lide och Fakkin Fin. Oavsett budskap så är den reggaeinfluerade hip hopen svår att stå emot. Den svänger, den är radiovänlig och den har catchiga refränger. Hela plattan är riktigt grym och även om den blir förbisedd av många idag så kommer den i framtiden ses som en svensk klassiker.

Att vara ett hot mot etablissemanget samtidigt som man samplar signaturmelodin ur Boktipset är bara det en bedrift som gör det värt att äga denna svenska klassiker

Advertisements