Search

vaxkultur

öl, vinyl & politik

Month

November 2016

32. Azealia Banks – The Big Big Beat

azealia

Azealia Banks

The Big Big Beat

Azealia Banks

Azealia Banks är ett perfekt exempel på hur kvinnor blir särbehandlade när de gör exakt vad deras manliga kollegor gör. Hon säger precis vad hon tycker och står upp för sig själv och hon är kaxig. Det finns ett klipp på youtube som heter Azealia Banks bitchiest moments. Den består av ett gäng klipp där hon svär och dissar en del folk för olika saker. Något som inte är ett dugg ovanligt bland många manliga artister, men när hon gör det så är hon en bitch. All respekt att hon fortsätter stå upp! The Big Big Beat är en något så ovanligt som en instant vokal klubbhit. Att höra en grym klubblåt idag med en catchig poppig refräng hör inte till vanligheterna. I hela sin framtoning och attityd så påminner hon om en amerikansk version av Leila K, vilket jag tycker är helt underbart och välbehövligt i ett överpretentiöst kommersiellt musikklimat.

Advertisements

33. Solange – Don’t Touch My Hair

solange

Solange

Don’t Touch My Hair

Columbia

Att ha en storasyster som heter Beyoncé och som måste räknas som världens största kvinnliga artist kan få vem som helst att få mindervärdeskomplex. Solange däremot verkar inte bry sig ett dugg utan går sin egen väg. Utan att bygga sin karriär på självklara hits så är hon istället bara jävligt cool. Med Raphael Saadiq som producent på senaste plattan så bygger hon ett eget universum av neosoul i en modern skrud och för soultraditionen framåt. Tillsammans med sin syster och en rad andra artister är hon också en del av en svart musikrörelse som har hittat tillbaka till svart stolthet och kvinnlig styrka som jag tror har börjat komma tillbaka tack vare det tuffa samhällsklimatet i USA idag. Vi kommer att få höra mer och bättre grejer framöver. Den nya vågen av ny grym svart musik har bara börjat. Det vågar jag sätta min högra hand på.

34. The Jayhawks – Quiet Corners & Empty Spaces

jayhawks

The Jayhawks

Quiet Corners & Empty Spaces

Thirty Tigers / Sham

The Jayhawks är tillbaka och de låter precis som man vill att de ska låta. Precis som de alltid har gjort. Fast jag måste erkänna att jag inte har lyssnat på dom sedan Tomorrow The Green Grass (1995) och de lät så här då i alla fall. Jag föll verkligen för den plattan för 21 år sedan och när jag hör Quiet Corners & Empty Spaces så väcks något till liv i hjärtat. Jag vet inte om det är mossig nostalgi eller om det verkligen är så jävla bra. Hur som helst så funkar det för mig.

35. Saba feat. Noname – Church / Liquor Store

saba

Saba feat. Noname

Church / Liquor Store

Saba Pivot

Första gången jag hörde Saba var som gästartist på Chance The Rappers album Coloring Book från i år. På låten gör Saba ett fint gästspel på en av albumets starkaste spår. På sitt nya album Bucket List Project visar Saba att han är en kraft att lita på. Det spår jag oftast återkommit till och som verkligen har fått mig såld är Church / Liquor Store.

36. Micachu – I Dare You (DDS Edit)

micachu

Micachu

I Dare You (DDS Edit)

DDS

Bolaget DDS står för Distort Decay Sustain. Samtidigt så verkar det vara Demdike Stare som står bakom bolaget. Det är även de som har gjort denna edit. Rörigt värre med andra ord. Det handlar om techno och elektroniskt av den mer experimentella sorten. Däremot så känns I Dare You (DDS Edit) känns inte så värst experimentell, men den känns väldigt lekfull. Det är inte så tillrättalagt och man vågar ta ut svängarna lite. Det känns som om de tar fram glädjen i musiken och släpper det pretentiösa vilket mycket elektronisk musik tyvärr ofta faller på. Mer sånt tack.

37. Kanye West feat. Kid Cudi & Desiigner – Father Stretch My Hands Pt. 1 & 2

kanye

Kanye West feat. Kid Cudi & Desiigner

Father Stretch My Hands Pt. 1 & 2

G.O.O.D. Music

Visst, han har hybris och han säger sjukt konstiga grejer för att få uppmärksamhet. Men han är inte överskattad som många säger. Från The College Dropout till sitt senaste album The Life of Pablo så har han återuppfunnit sig själv flera gånger om. Han har struntat i alla haters och gått sin egen väg precis som Dylan, Prince och många andra legender gjort tidigare. Kortsiktigt vansinnigt emellanåt men han kommer alltid ut som vinnare i slutändan. Father Stretch My Hands är hans bästa från senaste plattan.

38. Tjuvjakt – Cornflakes i sängen

tjuvjakt

Tjuvjakt

Cornflakes i sängen

Mångata

I en värld där svensk hip hop i stort sett handlar om förorten så är det ganska kul att Tjuvjakt fortsätter att leverera. Ett gäng svennar från Lidingö som är bland det bästa Sverige har att erbjuda på rapscenen. Trots att de har många fans så lever de på något sätt i medieskugga. Kan det bero på att de inte rappar om orten och att röka weed? Det kan nog ligga något i det. Cornflakes i sängen är en drömsk trap med autotunersång av Madi Banja. Detta är ett steg i en helt annan riktning för Tjuvjakt och trots att jag gillat deras tidigare material starkt så blir jag ännu mer intresserade av vad som kommer framöver när deras utveckling går så spikrakt uppåt som nu.

39. Isaiah Rashad – Free Lunch

isaiah

Isaiah Rashad

Free Lunch

Top Dawg Entertainment

2014 års Cilvia Demo satte Iasiah Rashad på kartan, men jag fastnade aldrig riktigt för den plattan. På hans senaste album The Sun’s Tirade däremot är det svårt att hitta ett enda tråkigt spår. Det är släpigt, souligt och snyggt utan att kompromissa för att bli radiovänlig. Isaiah har potential att bli en crossover-artist som tilltalar både nya hip hop-fans och de som tyckte att rap var bättre förr. The Sun’s Tirade är en perfekt symbios där det gamla möter det nya och Free Lunch är förmodligen det starkaste spåret.

40. Drake feat. WizKid & Kyla – One Dance

onedance

Drake feat. WizKid & Kyla

One Dance

Cash Money Records

Jag vill egentligen inte gilla den här låten så mycket som jag gör. Den är genomkommersiell, söndertjatad och det är egentligen en ganska tafflig produktion som i delar låter som en mp3a rippad i så låg kvalite att det är olyssningsbart. Det är trots det en klockren radiohit som är oemotståndlig. Den är lite lagom charmig och larvig på ett sätt som gör att man bara måste ge upp och erkänna sig besegrad. Drake har hittat receptet.

Blog at WordPress.com.

Up ↑