Coppersmith’s Barley Wine 2015

Coppersmith’s Barley Wine 2015

Bryggeri: Coppersmith’s (Sverige)

Stil: Barley Wine

Volym: 33 cl

Alkoholhalt: 9.8%

7/10

Jag skulle vilja påstå att Sverige har lyft sig ordentligt de senaste åren och visat sig vara ett land som kan göra riktigt bra öl av alla tänkbara slag och smaker. Västeråsbryggeriet Coppersmith’s är inget undantag. Deras Barley Wine är en stark historia som landar på nästan 10% vilket i och för sig inte är något anmärkningsvärt när det kommer till denna typ av öl. Den är fint balanserad med smaker av torkad frukt såsom fikon och russin som kommer fram väldigt väl. En utmärkt öl att mysa till framför brasan efter en kall långpromenad eller varför inte i en mörk källarbar. För mig var det en utmärkt start på helgen. Varmt rekommenderad!

The Zombies – Begin Here

The Zombies

Begin Here (1965)

Producent: Ken Jones

Decca LK 4679

9/10

1965 hade världen Beatlesfeber. Pratade man brittisk pop och rock så var det framför allt The Beatles och The Rolling Stones som fick stå i rampljuset. Det fanns förståss en uppsjö av band i deras kölvatten som tex Small Faces, Yardbirds och The Zombies. The Zombies släppte en uppsjö av förstklassiga popsinglar och två studioalbum mellan 1965-68 innan de försvann från radarn. De var en perfekt kombination av Beatles gullighet och Rolling Stones råhet och fick tillsammans med Small Faces säkert stå som mall för drösvis av mods när de skulle fixa sin stil. Vissa av medlemmarna fortsatte med sina karriärer på olika håll, men i mitten av sextiotalet tillverkade de magi som etsades ner på svarta runda vax.

Deras albumdebut Begin Here (i mono såklart!) består av 14 spår varav hälften är covers och hälften är skrivna av Rod Argent och Chris White. Den börjar med den malande bluesrockaren Road Runner. En utmärkt inledning som får lyssnaren att vakna till liv. Spår nummer två är den fantastiskt vackra Summertime som faktiskt var den första låt Zombies någonsin spelade in. I Can’t Make Up My Mind och The Way I Feel Inside är två typiska Zombieskreationer skrivna av Argent och White. Typisk Zombieskreation betyder för övrigt att de är värda sin vikt i guld. Albumets enda instrumentala spår Work ‘N’ Play fungerar mest som en transportsträcka till You’ve Really Got A Hold On Me som snarare lutar sig mer åt Smokey Robinsons original än Beatlesversionen. A-sidan avslutas på bästa sätt med deras majestätiska mastodonthit She’s Not There. B-sidan börjar även den med en bluesrockare, Sticks And Stones. Can’t Nobody Love You och I Don’t Want To Know kan om möjligt vara de enda småtråkiga låtarna men de funkar rätt bra ändå tack vare dess råa sound och deras röster. Woman är en av albumets absoluta höjdpunkter och låter som om det vore en rockig cover på en amerikansk blueslåt men är en av Argents egna alster. I Remember When I Loved Her är en fin lugn historia i samma anda som Beatles And I Love Her fast råare. What More Can I Do är en White-skriven dänga som bara gör dig så jävla glad och får dig att önska att du varit britt 1965 och kunde stuffa runt med alla galna mods. Skivan avslutas exemplariskt med I Got My Mojo Working.

Om du fortfarande är skeptisk så kan jag tillägga att jag är född 15år efter att den här plattan gavs ut så det finns ingen gubbig nostalgi inblandat i den här texten. Det här är bara jävligt bra popmusik!