Check out my new blog Vinyl Heaven!!!!
Jag har haft lite skrivartorka på sistone, men för att hålla min sida vid liv så vill jag dela med mig av en helt underbar låt jag snubblade över. Jag har svårt för att förklara vad exakt det är jag gillar med den. Kanske att den är väldigt märklig och samtidigt så rak. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Damon Albarns tecknade musikgrupp Gorillaz (som för övrigt inte släppt något de senaste fem åren) så jag blev väldigt positivt överraskad av detta beroendeframkallande mästerverk som plötsligt dök upp på youtube förra månaden från ingenstans. Ge den ett par lyssningar…
Gorillaz feat. Benjamin Clementine – Hallelujah Money
Coppersmith’s Barley Wine 2015
Bryggeri: Coppersmith’s (Sverige)
Stil: Barley Wine
Volym: 33 cl
Alkoholhalt: 9.8%
7/10
Jag skulle vilja påstå att Sverige har lyft sig ordentligt de senaste åren och visat sig vara ett land som kan göra riktigt bra öl av alla tänkbara slag och smaker. Västeråsbryggeriet Coppersmith’s är inget undantag. Deras Barley Wine är en stark historia som landar på nästan 10% vilket i och för sig inte är något anmärkningsvärt när det kommer till denna typ av öl. Den är fint balanserad med smaker av torkad frukt såsom fikon och russin som kommer fram väldigt väl. En utmärkt öl att mysa till framför brasan efter en kall långpromenad eller varför inte i en mörk källarbar. För mig var det en utmärkt start på helgen. Varmt rekommenderad!
Primal Scream
I Can Change
First International
Som yngling lyssnade jag mycket på Primal Scream. För mig så var de 90-talets coolaste rockband. De är ett sådant band som fortsätter att släppa plattor fast vi andra har gått vidare och börjat lyssna på andra grejer. Just därför känns det så skönt att höra Bobby Gillespie igen när han levererar som på I Can Change, en riktigt mysig skön slow jam i bossatempo som passar lika bra att glida med i bilen som att sippa ett glas whisky med hemma på kammaren. Tack Bobby!
Lasse i gatan
Bryggeri: Sundbybergs köksbryggeri (Sverige)
Stil: Stout
Volym: 37,5 cl
Alkoholhalt: 9.2%
9/10
Det här är kanske inte en flaska man köper ett flak av direkt. Lasse i gatan är kryddat med rikliga mängder espressokaffe från Waxholms kafferosteri och bryggt på Pale Ale-malt, brunmalt, svartmalt, rostat korn samt honung och med ett pris som landar på 65kr så är det här en öl som man unnar sig när man vill ha något extra.
Jag har inte alltid gillat stout, men jag har blivit mer och mer förtjust i denna sköna mörka ölsort. En riktigt bra stout som Lasse i gatan är som ett fint vin som bara blir bättre med tiden och den går därför utmärkt att lagra. Det här är ett öl som man kanske inte beställer in på krogen utan snarare häller upp i ett vinglas när du vill ha en mysig hemmakväll efter middagen eller vid en romantisk middag. Det är en fantastisk god stout som passar utmärkt att dricka efter maten istället för kaffet. I vanliga fall så brukar en alkoholprocent på runt 9% bli alldeles för mycket, speciellt för ljusare ölsorter, men på en sådan här god stout så är det smakerna som tar överhanden. Gillar du mörkare smaker såsom mörk choklad och kaffe och dessutom gillar öl så kommer du att älska Lasse i gatan. Låt inte det höga priset avskräcka dig. Det är värt varenda krona.
Zulema
Zulema (1975)
Producent: Beau Ray Fleming
RCA Victor APL1-0819
7/10
Zulema må vara en doldis för de flesta, men för er som har koll på er disco och soul så var hon medlem i Van McCoy-producerade gruppen Faith, Hope And Charity (i alla fall till efter deras första album) och har även agerat kör och medförfattare till Aretha Franklin. Under åren 1972-78 så hade hon en hyfsat bra solokarriär och hann släppa sex egna album och ett antal singlar.
Zulema är hennes självbetitlade tredje album. Som album sett så är det kanske inte ett mästerverk, men den innehåller några guldklimpar som är värda att ha i sin samling. Inledande Standing in the Back Row of Your Heart är soul som får det att smärta i hjärtegropen. Hennes version av A Whiter Shade of Pale (en låt jag annars tycker är sjukt uttjatad) är också riktigt bra, men den största behållningen av skivan är däremot en cover på Michael Jacksons låt Wanna Be Where You Are. I mitten av sjuttiotalet spelades den flitigt på dansgolven (trots att den idag är mer eller mindre bortglömd) och kom att bli en föraning av vad som väntade runt hörnet när discoeran exploderade. Tillsammans med bla Gloria Gaynor, Labelle och B.T. Express var hon en av de första som fick en stor danshit i det som skulle bli känt som DISCO.
La Vermontoise – Belgisk Ale / Saison
Bryggeri: Brasserie de Blaugies (Belgien)
Stil: Ofiltrerad Ale
Volym: 750ml
Alkoholhalt: 6%
9/10
Tänk dig att du en varm sommardag åker på en liten landsväg på den belgiska landsbygden och ser ett mysigt litet värdshus dyka upp från ingenstans. Du är varm och trött och väldigt sugen på att vila upp dig en stund med en kall öl och lite mat. När du sätter dig till bords så ställs en stor glasflaska ljust hembryggt bondöl framför dig. Du häller upp den i ett stort kupat glas och ser det lätta ljusa skummet fylla i stort sett hela glaset. Tänk dig hur detta öl smakar. Ungefär så smakar La Vermontoise. Det är ett luftigt och lätt öl med mycket karaktär och vetetoner. Det känns lent och fint i munnen och den släcker törsten precis som man vill att det ska göra. Samtidigt är det så gott och fräscht att man vill ha mer. Precis som skummet ganska snabbt dunstar bort så känns det som om ölen väldigt snabbt försvinner när du dricker. Kanske är det just därför man vill ha mer. Denna öl funkar lika bra att dela med någon du håller kär som att avnjuta själv.
Lazy Afternoon – Summer Ale
Bryggeri: Adelsö (Sverige)
Stil: Ofiltrerad Ale
Volym: 330ml
Alkoholhalt: 4.4%
10/10
Precis som ölen antyder i namnet så lämpar sig den här ölen perfekt en lat eftermiddag i sommarvärmen. Så fort jag tar en klunk av detta uppfriskande öl så fylls jag av en sommarkänsla i hela kroppen och jag förflyttas från vardagsrummet till en stämningsfull uteservering med pumpande musik och atmosfär.
Många säger att vilken ljus kall öl som helst funkar en varm sommardag. Jag förstår vad de menar (visst händer det att jag dricker billig blasköl) och jag vill inte vara elitistisk, men jag håller inte med. Jag tycker inte att Sofiero, Åbro eller Norrlands Guld blir gott bara för att det är fint väder. Det är ju helt ologiskt! Däremot vill jag självklart inte dricka en porter eller en väldigt bitter IPA om jag sitter ute i stekhet sol. Det jag däremot hoppas bli en sommartradition är en Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale. Så här ska en varm sommardag smaka! Det finns inte så mycket mer att tillägga. Less is more.
Difference
High Fly (Poporompompo) (1979)
Producent: Jean-Claude Ako
CBS 83853
9/10
Difference är ett sådant obskyrt band som det är svårt att hitta någon information om. Jag antar att man måste ha varit med när det begav sig för att veta något av verkligt intresse. Det enda som jag riktigt kan relatera till är att Allan Goldberg aka Fabio Ricci som mixat två av spåren spelat cello med Bob James och att keyboardisten Jean-Claude Naimro jobbat en del med Manu Dibango. Difference var ett franskt band som endast släppte ett album, men jag tycker att det här albumet gott och väl räcker för att skriva in dem i discons historiebok.
Titellåten från albumet var den stora hitten. High Fly (Poporompompo) är en catchig discolåt gjort efter den klassiska discomallen. Inte dålig på något sätt. På spår två däremot händer något, Searchin är en helt fantastisk discodänga. Arrangemanget är riktigt slickt och snyggt, blåset är helt fenomenalt och man vill bara ut på golvet och gå loss. Det är som ett Change i modern-soultappning. Hey Lover är lite mer mellow men även den med ett fantastiskt skönt sound som skulle passa perfekt en varm solig eftermiddag med orgelackord, ett blåsarrangemang från himlen och det där tjutande synthljudet som är så tidstypisk för europeisk musik från den här eran.
B-sidan fortsätter med en annan riktig discodänga, Tell Me. En stort sett instrumentalt spår som driver på och bara manglar. Walkin Same Way är lite mer mellow men helt briljant. Det är en sådan där låt som jag kan tänka mig att man ville haffa en tjej på dansgolvet till. Albumet avslutas med ytterligare en fin discolåt, Shake That Groovy Thing. Allt som allt så är det här ett riktigt gediget discoalbum. En del saker känner man igen så jag skulle inte förvånas över att en del blivit samplat. Det som däremot är den stora behållningen av plattan är de riktigt snygga blåsarrangemangen. För er som gillar disco så är den här plattan ett måste.
vaxkultur 
Recent Comments